02:20 gick bilen från Läckeby, helt utan trafik och med perfekt väglag vad vi framme 3 timmar senare, framme som i på Svågertorp Malmö Syd, för att parkera bilen och ta tåget till Köpenhamns lufthavn. Allt gick smidigt och redan på förmiddagen satt vi på får första pub för att äta frukost. Guinness och Full Irish blev det för mig, inte tokigt!

Efter frukosten gick vi vidare från Kings Cross mot Regentspark. Vi kom inte så långt, efter något kvarter hittade vi ett Starbucks och smet givetvis in! Gingerbread Latte, vilken favorit! När man vill ha kaffekicken, fast kanske inte så mycket kaffe.

Att vi ännu inte har Starbucks i Sverige är för mig en gåta och en skandal!

Vi tog Tunnelbanan inte till Piccadilly för att kika lite, det blev väl en stund på Boots…

Hotellet var lite märkligt, vad vi het fanns hotellet bakom tre olika dörrar och på bägge sidorna av Argyle street. Vi bodde i ingång 13, sedan fanns det även på nummer 15 samt 16. Det var två trappor till första våningen över bottenplan, vi bodde en trappa upp. Som i ett hål i väggen i trappen. Rummet rymde en mycket liten säng och en än om möjligt än mindre TV. Toalettdörren stängde sig själv med en kedjeanordning och det fanns inget handtag. Satt man på toaletten fick man sitta med benen svängda mot rummet, då ett handfat försökte få plats.

Duschen är som en sedvanlig engelsk dusch, liten, skraltig, läckandes och helt utan tryck. Vid samtliga tillfällen som jag duschar förvånas jag av hur uselt tryck de har, jag kommer ihåg att det är dåligt, inte inte riktigt hur dåligt. Handfatet har såklart två kranar, varför vill man ha en blandare? Då tvingas man ju inte välja kokhett vatten eller iskallt vatten, då kan man  ju få ljummet, eller Lagom. England är år 2009 fortfarande ett U-land i vissa aspekter.

Middagen blev på ett Angus (aberdeen?) Steakhouse, de prydde sina menyer med bilder på kossor så jag antar att en blodig biff var paradrätten. Evelina åt kyckling och jag åt revbensspjäll. De fick jämna pengar. (det bör tilläggas att revbenen var goda.)

Andra dagen gick i shoppingens tecken. Regentstreet, Oxfordstreet, Mountstreet, Bondstreet hette gatorna och Boots, Selfridges, Debenhams, Footlocker, Marks&Spencers, Marc Jacobs hette butikerna. I den sistnämnda köpte jag en ny plånbok, min gamla Marc Jacobs hade gått sönder.

Marc din gamla räv, varför inget myntfack? Likadant på Bleekerstreet New York, men det är klart du behöver väl aldrig mynt?

Det är faktiskt lite roligt med Marc Jacobsbutikerna som vi varit i, ingen av dem ligger på den häftigaste gatan, det ser nästan ut som bostadskvarter, och så helt plötsligt, som en amerikansk kvinna uttryckte det:
- Marc? Oh, it is a Mark, We’re going in!
Mannen lät inte lika förtjust. Men uttalandet är till viss mån en spegling av att helt plötsligt ligger butiken bara där…

Middagen var på en sylta i Chinatown. Vi åt tiotalet rätter som dukades fram varav den minst lyckade var kokospudding tätt följt av friterad tång (sjögräs) och den trevligaste var kycklingspett, eller vårrullarna, eller räkorna, eller ankan, eller fläsket, eller räk,- och sesamtoast … …

Varför har man manet på menyn? Är det vara för att folk skall tycka att man är häftig? Är det för att verka vara cool? Eller är det som sniglar, är det gott, folk tror ibland att man bara vill vara lite annorlunda om man äter det, men sniglar är ju gott, är manet en höjdare? Visst borde man smakat?

På Tisdagen var vi i Notting Hill, spatserade Portobello Road och tittade på deras marknad, eller tja, deras antikaffärer som var många och fyllda med skräp av varierande värde. Allt från knackad bläckplåt till nypressad plast från Taiwan.

Vi hittade ett trevligt fik i alla fall, mysig och lugn atmosfär där frukosten serverades saktare än vad man åt den. Kan rekommendera folk att inte nyttja toaletten där om man måste sitta. Det decimeter stora hålet i fönstret gör att elementets värmande effekt uteblir.

Jag tittar på folket utanför toaletten, varför ser jag dem? Ser de mig lika tydligt? Säkert så, glaset är ju inte frostat utan lätt gulfärgat. Lite som Galliano ungefär.

Vi tog Central Line in till stan och Northern Line till Camden Town. Dags för riktig marknad, men först ett stop på ”Superdrugs” ett fantastiskt namn på en apotekskedja! De hade allt ett engelskt apotek skall ha, allt från mat, till batterier till trimmers till smik till godis till shampo.

Flickan som står framför hyllan är kanske 16 eller 17, suckar tungt, tar ned ett graviditetstest till, läser lite på kartongen, väljer vilket hon skall ha. Hon drar med sig barnvagnen och hon som kanske skall få ett syskon till kassan och betalar. Hon går direkt över gatan till Camden Town tunnelbanestation.

Camden var en mycket trevlig del av London, helt olik resten av staden kan man tycka. Massor med rolig mat, affärer, utsmyckningar. Den brittiska punken satte igång här, och måna punkare är kvar, lite äldre, lite mindre färg, men fortfarande revolt i ådrorna.

Mmmm här luktar det indiskt … här luktar det glögg… här luktar det rökelse, eller ?

Vi lämnade Camden, och jag är glad att vi åkte dit. Hem och duscha lite för att sedan ut på stan igen. En kvällsprommenad längs strandprommenaden från Westminister och Big Ben förbi London Eye upp till Trafalgar, hälsade på Nelson (Lorden alltså) vidare till Piccadilly, in på Trocadero house för att sedan ivrigt försöka hitta ut, upp mot Chinatown igen och in på ett O’neils för lite pubsnacks och öl.

Onsdagen var hemfärd.

När jag frågade i tåginformationen på Gatwick hur man tog sig till Kings Cross st Pancrass International, så fick jag svaret ta tåget till London Bridg och därifrån tunnelbana, varför kan vi nu ta samma tåg direkt från Kings Cross st Pancrass International till Gatwick? Byggde man färdigt rälsen under dessa dagar eller fick biljettförsäljaren provision på att sälja tåg och tunnelbanebiljett? Inte fan ser det nybyggt ut i alla fall.

Vi köpte dagskort i tunnelbanan, och vi kan nog erkänna att de nyttjades. Följande linjer åkte vi:

Northern Line A

Nothern Line B

Piccadilly Line

Central Line

Victoria Line

The Circle Line

Jubilee Line

Då min telefon har knoppat in har jag inte fler av mina spontana tankar och iaktagelser att skriva ut. Bilder kommer förhoppningsvis senare. Tack Evelina, det var en skön, trevlig och rolig resa som genererat ännu några glada minnen!

Ett par dagar har f;rflutit i London. Sk;na dagar med mycket shoppande. Personligen har jag fyndat mig en ny Marc Jacobspl[nbok, min gamla ‘r lite p[ u[pph’llningen.

Mer kommer senare.